Vem får vara medlem i kyrkan?
Är det inte dags att reformera "frikyrkans" gamla matrikel-tänkande. Tänk om församlingen fick vara den gudstjänstfirande församlingen, att alla de som möts till gudstjänster osv självklart också är en del av kyrkan. Om vi hade en öppen kyrka, där alla som vill tro och närma sig tron, får ha en självklar plats och där man blir mottagen som den man är, då skulle kyrkan inte behöva ägna sig åt vem som "passar" och vem som inte passar in. Heder åt Saronkyrkan i Göteborg som så tydligt säger att människors sexuella läggning inte avgör om man får medlemsskap eller inte, utan "tron allena". Vi behöver inga kyrkliga gränspoliser som stänger ute.
Livets sista tid
I fredags besökte jag Stockholms sjukhem med mina kollegor i sjukhuskyrkan och ett antal kuratorer från USÖ.
Syftet med vårt studiebesök var att lära oss lite mera om samtalsgrupper för unga vuxna som drabbats av sorg efter närståendes död. Samtidigt kom vi nära den avancerade palliativa vård som bedrivs på stockholms sjukhem, vilket var mycket imponerande och stort. Hur ger vi bästa möjliga vård till döende patienter?, är den grundläggande fråga man hela tiden ställer sig. Det viktigaste när människor vårdas vid livets allra sista tid är att bekräfta att den döendes liv har haft en mening och att man kommer att bli ihågkommen.
Uppstånden uppståndelse!
Påskdagsmorgonens budskap om att Jesus var uppstånden väckte stor uppståndelse!
När vi läser evangeliernas skildring om Jesu uppståndelse från de döda, så märker vi att det minsann inte var någon självklar förväntan hans lärjungar hade. För dem innebar händelserna på långfredagen slutet på historien om Jesus. Därför hade de svårt att tro på kvinnorna som kom och berättade vad de hade sett och hört.
Varje vår möter vi uppståndelsen i naturen. Krokusar som tränger sig fram ur mörkret under jorden i våra trädgårdar. Nytt liv spirar. Jorden blir ny. Hoppet växer. Det som varit dött får nytt liv igen! Vem kan tvivla på uppståndelsen?
