Samtalsforum för hälsa och utveckling

Vad händer när jag dör?
Frågan kommer nära och är påträngande från patienten jag sitter hos. Hans liv börjar ta slut. Han har inte längre förmågan att tala hörbara ord. Jag måste läsa på hans läppar och ansiktsuttryck för att förstå vad han menar. Han försöker skriva ned det han vill säga. Men kroppen lyder inte tanken. Bokstäverna på pappret blir skakiga och oordnade. Frustration och ilska kommer över honom. Han kan inte längre på ett självklart sätt uttrycka det han vill. Jag läser på hans läppar så gott jag kan. Försöker förstå. Vill förstå. Men kan inte alltid. Frustration. Vankmakt. Också hos mig.
När jag ändå tycker mig ha förstått något och lyckats fånga upp några av hans ord, så brister ett varmt leende ut över hela hans ansikte. Han smeker min kind med ena handen och jag förstår i ett kort ögonblick hur sedd och levande man kan känna sig som människa när man upplever sig bekräftad och förstådd av någon som lyssnar.

Han vill att jag berättar om hur jag tänker mig döden. Jag säger att jag ofta tänker om döden som om det vore en ny födelse. Någon tog emot oss i livet. Någon annan tar emot oss i döden.  Jag pratar om Gud som i Jesus Kristus visat oss sina barmhärtiga händer och sitt ansikte för oss. Hans sista ord den eftermiddagen var "nu kan jag dö".

Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig
och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid.
I Faderns och Sonens och den helige Andes namn.
Amen.